torsdag 17 februari 2011
lördag 12 februari 2011
Hur elever lär
Läser om de olika teorierna nu i skolan som vi som lärare ska dra nytta av när vi undervisar. När man intar en viss syn på kunskap och världen påverkar det själva undervisningen och klassrumssituationen. Man vet sällan i förväg hur teorierna blir i praktiken. Vanligen motiveras det utav ett trängande behov att åtgärda ett problem eller snabb förbättring.
I och med att vi har en skolminister som har ändrat lärarens roll från att ha pedagogik som det viktigaste till att lärarens ämneskunskaper är det viktigaste, medför det konsekvenser för undervisningen. Jag bortser inte från att det är viktigt att lärarna har en bred och djup ämneskunskap men det finns många i samhället som har det. Vad är det då som gör att läraren är den professionella i skolan? Jo, att de är pedagoger!
Eleverna presterar inte så bra som samhället vill. Vi har ett utbildningssystem som vill att eleverna ska generalisera, analysera, syntetistera och utvärdera. Då finns det en kunskapsteori som fokuserar på att eleverna konstruerar sin egen kunskap. Konstruktivismen. (Speciellt inom matten kan man se att detta synsätt råder.) Kunskap konstrueras då inom individen och är då unik.
Här finns ett samband: En kunskapsteori som fokuserar på att konstruera sin egen kunskap och ett utbildningssystem som vill ha en högre nivå på läranderesultat. Utgångspunkten inom konstruktivismen är att alla elever kan och vill lära sig.
Här ser jag ett problem. Konstruktivismen tar inte hänsyn till olika kritiska aspekter. Det finns forskning på att barn till familjer med högre utbildning lyckas bättre i´skolan. Vad händer då med de elever som inte tillhör den kategorin? Det finns också problem med tanken att alla barn har samma förutsättningar, dvs att de kan. med det menar jag att saknar man vissa begrepp och sammanhang slutar vi att lära. (Det är bara till att gå till sig själv.. tänk efter..) Vi lider också brist på motivation. Det händer också oftast att vi har fokus på annat som har hänt i vårt liv. (Tänk efter även här att man inte alltid minns vad man har läst. Ganska jobbigt då, eller hur!)
Eleverna lämnas också i sticket där de får klippa och klistra från nätet eller göra grupparbeten där det mesta görs i sista stund innan inlämning. Läraren blir också utbytbar. Se denna koppling till Jan Björklunds ändring av pedagogikens roll...
Det finns mer kritik att rada upp men dessa är några av dem. Problemen jag radade upp är från teorin som heter kritisk realism. Det är en ontologisk utgångspunkt, dvs hur världen är beskaffad. Konstruktivismen är en epistemologisk utgångspunkt, hur man ser på kunskap.
Om det nu är så att samhället utvecklat behovet av att tillämpa konstruktivismen som teori i klassrummet måste saker och ting ändras. Detta är mitt tyckande. Detta för att jag har en realistisk utgångspunkt. men än en gång.. jag tar inte helt avstånd från konstruktivismen. Självklart finns det bra saker i allt. Jag skulle gärna vilja skriva mer men då hade jag nog tröttat ut er (om jag inte redan gjort det.. :)) fråga gärna om någon är nyfiken.
(källa:Airasian,P 1997, Brante, G 2011) rätt ska vara riktigt..
se den här:
http://www.wimp.com/educationparadigms/
I och med att vi har en skolminister som har ändrat lärarens roll från att ha pedagogik som det viktigaste till att lärarens ämneskunskaper är det viktigaste, medför det konsekvenser för undervisningen. Jag bortser inte från att det är viktigt att lärarna har en bred och djup ämneskunskap men det finns många i samhället som har det. Vad är det då som gör att läraren är den professionella i skolan? Jo, att de är pedagoger!
Eleverna presterar inte så bra som samhället vill. Vi har ett utbildningssystem som vill att eleverna ska generalisera, analysera, syntetistera och utvärdera. Då finns det en kunskapsteori som fokuserar på att eleverna konstruerar sin egen kunskap. Konstruktivismen. (Speciellt inom matten kan man se att detta synsätt råder.) Kunskap konstrueras då inom individen och är då unik.
Här finns ett samband: En kunskapsteori som fokuserar på att konstruera sin egen kunskap och ett utbildningssystem som vill ha en högre nivå på läranderesultat. Utgångspunkten inom konstruktivismen är att alla elever kan och vill lära sig.
Här ser jag ett problem. Konstruktivismen tar inte hänsyn till olika kritiska aspekter. Det finns forskning på att barn till familjer med högre utbildning lyckas bättre i´skolan. Vad händer då med de elever som inte tillhör den kategorin? Det finns också problem med tanken att alla barn har samma förutsättningar, dvs att de kan. med det menar jag att saknar man vissa begrepp och sammanhang slutar vi att lära. (Det är bara till att gå till sig själv.. tänk efter..) Vi lider också brist på motivation. Det händer också oftast att vi har fokus på annat som har hänt i vårt liv. (Tänk efter även här att man inte alltid minns vad man har läst. Ganska jobbigt då, eller hur!)
Eleverna lämnas också i sticket där de får klippa och klistra från nätet eller göra grupparbeten där det mesta görs i sista stund innan inlämning. Läraren blir också utbytbar. Se denna koppling till Jan Björklunds ändring av pedagogikens roll...
Det finns mer kritik att rada upp men dessa är några av dem. Problemen jag radade upp är från teorin som heter kritisk realism. Det är en ontologisk utgångspunkt, dvs hur världen är beskaffad. Konstruktivismen är en epistemologisk utgångspunkt, hur man ser på kunskap.
Om det nu är så att samhället utvecklat behovet av att tillämpa konstruktivismen som teori i klassrummet måste saker och ting ändras. Detta är mitt tyckande. Detta för att jag har en realistisk utgångspunkt. men än en gång.. jag tar inte helt avstånd från konstruktivismen. Självklart finns det bra saker i allt. Jag skulle gärna vilja skriva mer men då hade jag nog tröttat ut er (om jag inte redan gjort det.. :)) fråga gärna om någon är nyfiken.
(källa:Airasian,P 1997, Brante, G 2011) rätt ska vara riktigt..
se den här:
http://www.wimp.com/educationparadigms/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)